Ny blogg.. Nu är det ett år sedan jag skrev sist, dock på en helt annan sida. Allt som hade med den att göra kändes gammalt; gammal mail, gamla inlägg, gamla jag! Nu blir det en ny blogg som förmodligen kommer bli lika gammal som den andra, förr eller senare, men just nu är den ny!
Det har hänt en del, ni som känner mig vet. Livet är annorlunda, dels har vi en ny medlem i familjen, en liten Leia, sen har ju även personen jag bor med "bytts ut".. Jag är nöjd! Livet leker, faktiskt, mer eller mindre. Vi (jag och Jurij) har till och med bestämt att vi ska sluta röka respektive snusa nu. Så igår kväll tog jag min sista cigarett och Jurij sin sista snus.
Hoppas för gudsskull att det inte blir något gripande på hans jobb idag, för den som råkar ut för honom tycker jag synd om!
Leia är 13 veckor + 2 dagar idag, hon förstår sitt, stanna (nästan iaf), varsågod och ibland även ligg, hon drar i kopplet ibland, men inte i närheten av så mycket som hon gjort innan. Jurij går ut och går med henne lös bland folk och hundar nu, han har vunnit hennes hjärta liite mer än jag gjort, eller så är jag bara feg! Två skogspromenader i en halvmeter djup snö är avklarade, vi har träffat Wasco och Tyra, Chaos och gått förbi en hel del hundar. Topaz däremot har inte fått busa med sin blivande bästis, men det kommer det med!
Äntligen har jag en såndär kompis som jag alltid velat ha, en sån som jag kan ha med mig precis överallt, som kan hänga med mig på skogspromenader i timtal och som bara är. Men ja, en valp är ju inte riktigt den där skogspromenadkompisen, men hon blir!
Katterna mår bra, dom har börjat vänja sig vid att den stora vita katten faktiskt också bor här.. Även om det inte var deras dröm, så fixar dom det! Pysen tycker att det är lite värre än vad Liten gör, men det visste jag redan innan. Däremot så har Liten fastnat med sin klo i något (förmodligen under Jurijs nagel) för den mår inte så bra. Försöker hålla koll nu så den inte blir infekterad, men hur lätt är det att veta? Han går fullt normalt på tassen, men tycker inte att det är så kul när jag tar vid såret. Han skriker absolut inte, men försöker dra undan tassen lite försiktigt. Stackars Liten!
Jaja, välkomna till mitt nya liv!
Miss you so mutch!
SvaraRaderaSaknar dig med gumman!
SvaraRadera